Prasiter

Vi är människor, små ynkliga människor utan någon som helst mening. Vi är parasiter som förstör det omkring oss som kunde varit så vackert om vi aldrig funnits. Jag tar ut min ilska på oss människor idag också. Jag har gjort det så många gånger och tröttnar aldrig.

Planeten går under tack vare oss. Vi, som är så små men ändå så mäktiga kan åstadkomma något sådant. Javisst, planeten slår tillbaka, men för vad? Vi är fortfarande fler än vi borde vara och lever ut våra värdelösa, inte alls bidragande liv.

Nej, jag behöver inte uppsöka hjärnskrynklare på grund av depression. Det är bara rena fakta som jag står handfast vid. Jag känner mig bara så liten. Kunde jag utplåna mänskligheten skulle jag göra det för vi gör inte precis saker och ting bättre av att sprida vår stank över planeten. Det är inte lång tid kvar tills vi har förstört oss själva och allt annat. Att ynkliga apor kan göra detta får mig att rysa. Det borde inte gå. Det borde inte vara möjligt. Men det händer. I denna stund dör en människa, och en hel djurras dör ut. Och det beror inte på det naturliga urvalet.

Jag är besviken att jorden inte gick under. Det hade varit bäst för alla parter.

Vi är inte de enda spelarna i detta livets spel men vi är för arroganta för att inse det. Låtsas inte förstå, det hjälper ingen. Försöka kan vara bra. Jag försöker.

Se Pocahontas som Gaia, och Smith som oss.

/R

Skyrim…

Jupp, jag har fastnat i det helvetiska träsk som kallas Skyrim.

Mamma började spela i julas då hon fick Skyrim i julklapp. Jag hängde med från början ett tag och tyckte det var fantastiskt och så var det inte mer med det. Nu på Sportlovet fick jag lov att börja spela själv. Jag gjorde min karaktär igår kväll, en vit Khajiit vi namnet Z’almida. Vacker som tusan, och liknar mig på några vis(did I sense selfconfidence there?) 

I alla fall så började jag spela… Och jag föll pladask och gjorde en faceplant ner i gjytjan. Vilket spel. Jag är inte en sådan som spelar mycket men tusan, Skyrim är det enda jag tänker på just nu. Jag vill inte sluta spela.

Såklart, så har jag ju bara möjligheten att spela när jag är hemma och inte i Lycksele. Bara på helger alltså… AAAAARGH!

Vi tar lite stämningsfull Skyrim, Acapella med Peter Hollens.

Jag är en riktig alien tror jag. Jag vill inte vara hemma, utan i Lycksele, i skolan. Det är ingenting dåligt med att vara hemma här men jag… Har det så himla tråkigt att jag faller ihop. Jag vill inte ha något jäkla lov! Det enda jag gör på lov är att hamna i fullständig koma. Jag gör ingenting utan sitter vid tv:n eller andra saker som inte är så himla produktivt.

Visst, jag har planerat slalom hela lovet, men sen då? När jag är tillbaka inomhus så hamnar jag bara i koma igen. Jag vill vara på skolan med alla människor de jag har det som bäst med. Göra saker. Ha ensemble med mina klasskompisar och snacka en massa kul med dem på rasterna.

Jag vill verkligen inte vara hemma.

Jaja, nu då, vilka hejar jag på i andra chansen?

Robin Stjernberg – You

Inte en typisk låt som jag gillar men han är otrolig. Tonen han tog i sista delen av låten gav mig rysningar. Han är inte att underskatta. Låten är inget att hylla för men textraden: ”I know that if the sky would fall, I’d survive it all, because of you”, går rakt in i hjärtat på mig.

Erik Segerstedt och Tone Damli – Hello Goodbye

Jag tycker den är bra… Honestly.

Och jag måste medge att jag gillar Rolinski även fast det är en total rippoff på 80-tals låten Cheri Cheri Lady… Jag skäms. Men eftersom jag alltid gillat BWO så är det väl naturligt?

Ska jag vara ärlig så är det inte riktigt någon i andra chansen som jag gillar riktigt mycket. Jag längtar till finalen då jag kan heja på Ralf och YOHIO! … Mest Ralf.

/R

En låt som jag önskar hade vunnit för 4 år sedan! Kenny måste nog vara den gladaste rock sångaren i världshistorien!